I tisdags fick jag min tredje behandling med cellgifter. Nu är jag halvvägs!! Men så trött jag har varit. Och huvudvärk, som vanligt. Men denna gång med hjälp av nacken som ställer till det också. Min yngsta dotter masserade och då kände jag att en tur med Anna till fysioterapeuten kanske skulle vara på sin plats. Mycket vila har det blivit denna gång. Ingen ork och inget flås, det kan jag tycka är riktigt jobbigt. Särskilt när jag ska ner i källaren. Tur jag har världens bästa make!! Och andra som jag också har runt mig.
I onsdags kom min goa vän Anna med lunch och bjöd på det. En riktigt god gulaschsoppa. På torsdag kom min ena dotter och hennes pojkvän och lagade middag, samtidigt ringde makens ena dotter och frågade om vi ville ha rödspätta och potatismos. Så vi fick en del matlådor. Det är guld värt! På fredag kom fina Annika och bjöd på surströmming. Skönt när man känner orken tryter, och då får maken det lite lindrigare när han kommer hem från jobbet. Jag har bara inte orkat göra maten varje dag!
En äldre kvinna i byn som jag känner kom hallon, även det uppskattas. Gott!!
Igår följde jag med till vår underbara fysioterapeut David, som gjorde så huvudvärken försvann. Han förstod att jag har haft ont, senorna i nacken var visst inte så trevliga.
Efter behandlingen köpte vi sushi då vi fick oss lite lunch. Då vi hade ska hundarna med oss var vi tvungen hitta på något ute.
Mormors lilla hjärta kom också och förgyllde tillvaron med sina föräldrar.
Och denna lilla sötkorv som håller mig sällskap när jag vilar. Min yngsta dotter tar hand om honom när vi ska iväg. Som idag när jag och maken skulle åka och titta på en ny diskmaskin. Väl inne på Media Markt var musiken så högt då det gick inte vara där. Började må helknepigt, kan inte beskriva. Kände jag behövde salt. Stanna på Statoil och köp korv. En tugga av korven och det blev tio gånger bättre. Lika var det igår när vi skulle till David. Mådde lika konstigt, kände jag behövde salt. Dottern dom var med mig hade köpt en korvring. Jag måste få en bit, sa jag. Hon och min kompis Anna skrattade åt mig när jag bet en tugga av ringen. Det är ju inte jag, jag gillar ju inte korv!! Och direkt kändes det bättre.
Jag har också märkt efter min tredje behandling att simultankapacitet inte fungerar. Klarar inte göra flera saker samtidigt. Märktes tydligt när jag gjorde plättsmet, kokade blåbärssylt och plockade ur diskmaskinen samtidigt. Det blev pannkaka av allt, och jag lämnade köket i en enda röra till min stackars make.
Denna gång har jag även känt av att mina läppar domnar lite. Det ska jag försöka komma ihåg att kolla upp om det är en biverkan av cellgiftet. Minnet är inte riktigt med mig om jag inte gör det på en gång. Men just nu blir det mer vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar