Gruvar lite för nästa vecka och fina ord från en vän

Imorgon är det dags igen för provtagning och läkarbesök inför sista cytostatikabehandlingen. Lite gruvsamt är det inför alla betapreden jag ska ta, alla biverkningar dom ger är rätt jobbiga. Men nu är det sista! Sedan ska det firas! Idag har jag haft en vilodag på värmedynan i soffan. Och världens bästa kompis med mig. 

Jag har funderat lite på människor jag har runt mig idag. Vilka som funnits för mig och som jag pratar mycket med och har haft ett stort stöd av genom denna resa. I fredags fick jag ett fint sms av min vän Anja som gjorde mig så rörd. Så här skrev hon, kopierat rakt av:

Om cancer, tacksamhet och hopp.

Sms till Carina;

"Du har min fulla förståelse för att du lider då du tar sådana mängder Betapred . 

Jag har tänkt lägga ut en text om , tacksamhet. Jag ska förklara. När du blev sjuk blev jag så arg, så arg ...för jag ville inte att du skulle lida. Jag och ett par av våra gemensamma vänner pratade om mina rädslor. Du var precis nydiagnostiserad och jag kunde inte prata om orättvisan att nån av oss skulle behöva gå igenom det där, med dig. En dag då vi talade om behandlingen sa du att du inte skulle behöva lida som vi gjorde förr. Det hade jag aldrig hört förut. Eller jo, mitt barn som snart är färdig läkare har sagt det, men jag behövde se det. Jag minns att mina öron åkte upp som antenner och jag lyssnade på varje skiftning i dina ord och..jag kände ett lugn. Du berättade om hur det var på riktigt nu för tiden och visade bilder. 

Det du nog inte tänkte på var att det gav oss andra HOPP! Hopp om att det kanske inte är outhärdligt att ta cytostatika i dag. 

Svårt, hemskt - absolut , men inte outhärdligt. Det gav mig en ny insikt. Och jag har tänkt tacka dig. Jag tror inte att du kan ana vad du faktiskt gjorde då du fortsatte leva och resa o göra saker , mitt i behandlingen! Du visade helt ärligt att det går att uthärda i dag!!! Det här berättar jag för alla, min insikt har jag att tacka dig för. Nu var det dax att säga det till dig".😄

Att ge en människa en smula hopp gör världen till en bättre plats.

Jag är glad att jag kan ge någon hopp genom min resa.

Denna underbara lilla tjej ger mig massor med positiv energi. Även om jag blir trött efter att ha umgåtts med henne så är hon en riktigt energiboost.

Några andra jag får mycket energi av också det är alla mina kollegor på jobbet när jag hälsar på där. Det har inte varit så ofta men de gånger jag varit dit går jag såååå glad därifrån. Var och hälsade på i veckan med Hebbe och Hugo, det kan ni se här.

Och sedan denna okända kvinna som jag ska köpa lammlåda av som hjälper mig och är mån om mig trots att vi inte känner varandra, Det är fascinerande.

Nu är det kväll så jag orkar upp imorgon då bästa chauffören Anna hämtar mig.