Sista strålningen och träff med läkaren

Idag firade jag och min vapendragare Anna med att äta julbord att jag är färdig med alla behandlingar. Sista strålningen, tutten är röd och öm. Den är lite skinnflådd, även ett litet område strax nedanför armhålan. Fick en liten burk i fredags med ett gel som jag ska smörja det röda och onda med. Det funkar riktigt bra.

När jag hade strålat färdigt gick jag till fiket för att fördriva tiden till läkarbesöket, ca 40 minuter. Då kom tårarna, bara sådär. Kan inte riktigt fatta att jag är färdig.

Jag har världens bästa läkare! Han förklarar bra och är så tillmötesgående i allt. Den värk jag har i knän och fingrar beror inte på mitt antihormon. Man kan få det av ett annat, som man ger till äldre kvinnor men inte av den jag äter. Däremot är det cellgiftsbehandlingen som ställt till det. Och att jag inte har nog med östrogen i kroppen. Östrogen smörjer tydligen leder också. Det skulle nog ge med sig.

Min onda arm trodde han också att det skulle ge med sig. Påfrestande med strålningen så han.

Berättade om mina hemska vallningar, då jag ena stunden svettas massor och nästa stund fryser. Jag ska prova en lågdos av en tablett som egentligen är mot depression. Det hjälper mot vallningar. Jag skulle prova ett par veckor och sedan sluta med den. Kanske jag kommer sova bättre också.

Jag frågade när jag kan få bort min porta cath, han skrev direkt till kirurgen så då får jag en kallelse därifrån.

Han frågade hur jag tänkte detta med jobb. Börja 25 % för att sedan öka svarade jag. Det var även hans tanke. Jag är helt sjukskriven till den 15/1, därefter blir jag sjukskriven 75 % tom sista februari. Då ska vi även träffas och höra hur det går. Skulle det inte fungera behövde jag bara höra av mig.

Jag tror det var allt. Det känns rätt bra, även om jag är trött nu. Det blev en lång dag.

Posted via Blogaway

Näst sista veckan med strålning

Jag är fortfarande så trött. Sover dåligt på nätterna. Jag somnar direkt, sover ett par timmar för att sedan mest bara slumra. Det började när jag började med antihormontabletten. Oftast måste jag ställa klockan på 6 eller 7 för att hinna ut med hundarna innan jag ska in för strålning. Onsdagar har jag sovmorgon då jag får min tid i samband med vattenträningen 12.15. När jag kommer hem från strålningen är det promenad med hundarna igen, men då brukar det inte bli så långt. Efter det är det soffan som gäller.

Jag har provat att hålla igång hela dagen utan vila eller sova, och jag har provat sova på eftermiddagen. Det spelar ingen roll, sover lika dåligt i alla fall. Tänker att då är det bra vila på eftermiddagen. Känner mig inte lika snurrig när jag gör det. Får ta upp det den 19/12 när jag träffar min läkare på onkologen för utskrivning.

Ont i knän och händer har jag fortfarande, det blir inte bättre. Lite trist.

Hade väntat mig mer rodnad av strålningen, men det har gått riktigt bra. Igår såg jag att det blivit lite rött i armhålan och på bröstet, men det kliar inte. Lite ömt är det också. Min sjuksköterska som jag träffar mest säger att jag har klarat mig bra. Skönt att något är det.

Träffar Elissa lite nu och då. Det är så mysigt. Tyvärr känner jag av min högra arm när jag håller henne. Och det behöver inte vara länge. Jag får riktigt ont i armen när jag gör något med den. Har då ingen kraft i den alls. Har till och med varit tvungen ta värktabletter för det. Typiskt att det är höger arm, jag som är så extremt högerhänt.

Illamående känner jag av emellanåt också. Och jag brukar aldrig må illa så jag tror det är tabletterna också. Det har också blivit sedan jag började med dom. Men det är bara ibland, och då är det på eftermiddagen eller kvällen.

Nu är det bara nästa vecka och måndag veckan därpå, sedan är detta över. I alla fall behandlingarna, förutom tabletterna då. Sedan hoppas jag återhämtningen går hyfsat bra. En dag i taget.