lördag 25 februari 2017

Venport bort

Så här ser venporten ut som suttit ytligt under huden. Lite för ytligt och med slangen lite väl långt upp mot halsen tyckte doktorn igår. Han förstod att jag tyckt den var jobbig. Och det var inte helt smärtfritt ta bort den heller.

När jag kom till kirurgmottagningen visade det sig att jag skulle få ta bort den där och att det skulle gå fort. Mycket sympatisk läkare som skulle göra det. Han berättade att han skulle göra ett snitt i det förra snittet och bara dra ut den. Att det kunde kännas lite för det är inte ovanligt att den kan ha fastnat i vävnaden då den har suttit ett tag. Det visade sig att så enkelt var det inte. Det tog två timmar och blöder rätt bra. Inget livshotande sa han men det brukar inte göra som det gjorde för mig. Han har aldrig varit med om det och han har tagit bort många portar sa han. Även kärlkirurgen som han konsulterade sa så. Det pratades om att skulle dom inte kunna lösa det där och då kanske jag var tvungen ner på operation.

Doktorn började med att ge bedövning, sedan var det dags. Att få ut porten gick nog bra, men sedan att blödningen inte ville stanna av var väl mindre bra. Han kikade, sydde, kikade mer, sydde mer där han såg det behövdes. Han sa jag blödde mer, att det syntes inte riktigt var det kom ifrån. Han brände något kärl, sa att det måste man ibland.

När det bara fortsatte blöda gick han och ringde kärlkirurgen. Hon kom och dom hjälptes åt att kolla. Dom höjde upp britsen i huvudänden för att få bättre vinkel. Till slut hittade dom att det var i muskeln det blödde, längre ner. Sydde, väntade och blödningen har slutat. Efter två timmar. Skönt i alla fall att jag inte behövde ner på operation. Alla var hur gulliga som helst.


När jag frågade i början när jag kunde gå på babysim så svarade han att jag kan gå på söndag. Men efter dessa två timmar ändrade han sig. Dom la ett tryck över och lindade fast. Det fanns ingen tejp som jag tålde. Stark antibiotika en tablett tre gånger om dagen i tre dagar i förebyggande syfte. Blev även ordinerad vila, uppassning, scrapbooking och vin. Det var en härlig stämning mitt i allt.

Det var doktorns sista dag där. Men han kommer skicka en remiss för att utreda varför jag blöder så lätt. Jag berättade för honom i början när det inte slutade blöda att någon sagt jag var lättblödande. Att jag blödde en del när jag fick ny knäled, fick två liter blod i samband med en förlossning,  mer än riklig mens här på slutet i några år. Han tyckte det var nog många orsaker till att det borde utredas, och att det inte slutade blöda igår också. Tur i oturen att det var just den doktorn som skulle ta bort porten. Han tyckte dom skulle utrett för längesedan.


Rött blev det av tejpen på operationsduken. Men gissa om det är skönt att slangen mot halsen är borta!


torsdag 16 februari 2017

Jobbar 25 %

Idag har jag jobbat exakt en månad, två timmar om dagen. Och det är alldeles tillräckligt. Första två veckorna sov jag när jag kom hem. Nu gör jag det ibland.

Jag har världens bästa kollegor som vill som jag att det ska funka. De säger hela tiden att jag måste säga till om det blir för mycket. Och dom är lyhörda när jag säger något. Jag märker att jag kan inte ta in för mycket information på en gång. Då blir det kaos i huvudet. En sak i taget. Ser också att jag blir stressad när någon frågar om jag hinner det här också innan du går hem. En kollega frågade en dag, vad gör du nu. Och när hon hörde vad jag gjorde svarade hon gör det du. Det var säkert något hon undrade om jag skulle hinna göra. Men bara att inte säga det just då gör att jag inte blir stressad heller. Jag får ju inte göra övertid heller, och det gör ju att jag inte vill ta på mig saker jag inte hinner slutföra. Jag säger till när jag är färdig och frågar då om det är något mer jag kan göra.

När jag sedan berättade för mina kollegor hur bra det kändes att jag inte fick frågan hinner du det också, då tar dom det till sig och är lyhörda för det. Alldeles underbart.

Hundarna har ju också börjat jobba. Dom är omtyckta av de flesta.

Jag har även börjat i en rehabgrupp för oss med bröstcancer och gynekologisk cancer. Vi har haft två gånger mellan 9-13 på onsdagar. Det är otroligt givande. Så skönt att se att jag är "normal" med min hjärntrötthet, att jag inte minns, att jag är sämre på att fokusera, har sämre tålamod, att jag inte kan ta in för mycket information på en gång, att jag inte fixar för mycket ljud,
för mycket människor, att jag behöver vila mer, att jag har ont i lederna, sover dåligt på natten. Ja listan kan göras lång. Det verkar vara lika för de flesta. Och det kommer ta tid.

Efter träffen får vi vara med på medicinsk yoga. Det känns bra! Man känner sig ordentligt avslappnad efteråt.

Jag har även kommit igång med längre promenader nästan varje dag och vattenträning två gånger i veckan. Det känns bra. Men dessa två veckor när rehabgruppen har varit har det inte funnits ork för vattenträning. Det kanske kommer.

Ser också att det kan räcka rätt bra med att jobba två timmar, och sedan åka till tandläkaren samma dag. Så är jag så trött. Och det har varit en del småsaker så jag har inte bara jobbat två timmar innan jag åkt hem. Då orkar jag inte vattenträningen också. Kommer vara det även nästa vecka. Ska äntligen få ta bort venporten! Som jag har väntat, det ska bli så skönt.